FI:s fundering på att begränsa andelen rörliga bolån är extremt olycklig

Riksbankens reporänta ligger på -0,50%, samtidigt brottas Finansinspektionen (FI) med att hålla hushållens skulder i schack. En paradox som är väldigt svår att bryta. Finansinspektionen har tvingats till nya förslag såsom bolånetak och amorteringskrav, initiativ som redan vunnit laga kraft. Andra åtgärer såsom skuldkvotstak och minskade ränteavdrag diskuteras både politiskt och i media. Nämnda åtgärder har som syfte att kyla ner belåningslusten.

Enligt en artikel i Dagens Industri utreder FI även om man kan begränsa hur stor del av bolånet som man ska tillåtas ha rörligt. Detta låter väldigt oklokt. Förslaget skulle kraftigt begränsa rörligheten på markanden ännu mer och istället för att uppmuntra till konkurrens som kommer bolånetagarna till del, skulle ett förslag som regelrar graden av rörlig andel av bolånet kraftigt begränsa rörligheten. Fler skulle bli inlåsta och försatta in en extremt dålig förhandlingssits gentemot banken. 

Samtidigt berättar SBAB om hur man under en period har fått fler bolånetagare att binda på 2 år då räntan under den tiden var lägre än 3-månadersräntan. Även fast Comboloan förordar rörliga lån, så är SBABs modell, dvs med konkurrenskraftig ränta en mycket bättre modell än den som FI föreslår. Nej, bort med lagstadgandet av andel rörliga bolån.

Om Comboloan istället ödmjukt får ge FI ett förslag så skulle det vara att istället ge bankerna incitament att låna ut med längre bindningstider, tex genom att erbjuda bankerna förmånlig upplåningsränta under en period. Den effekt som FI eftersträvar (att fler binder sina lån) skulle uppnås, men utan försämrad förhandlingsläge för bolånetagaren och utan att densamma är inlåst med en bank mot sin vilja (i detta fallet har visserligen bolånetageren blivit inlåst, men då i utbyte fått en fördelaktig ränta).